Den senaste veckan har det varit upp och ned på känslothermometern.
En rent allmänt rörig och seg vecka med dåligt med energi piggades upp på torsdagskvällen med en fantastisk trevlig födelsedagskväll med min ”reskompis” Karin från 2018.
Vi ses väldigt sällan (när vi sågs och bestämde om resan så sa vi att vi inte skulle ha några krav på fortsatt vänskap) men när vi ändå setts har iallafall jag väldigt kul o vi pratar om mycket i våra liv med väldigt personliga o raka frågor. Det finns en mening med vissa möten med människor, vi inser det bara inte när det händer…Nu är jag bara tacksam att det hänt ❤️ Självklart så dricker vi champagne 😁livsnjuta i stunden är liksom vår grej..
När vi gick hem fick jag tom till en bra bild 😁🤘.
Förvånad själv!
På fredagen fick jag veta att min fina vän Mariannes hund Bambam fått somna in😥😥 När jag ser bilden och läser orden Tack för allt så kommer tårarna direkt. Jag är absolut ingen ”djurmänniska” men jag förstår hur mycket ett djur kan betyda för en människa ❤️Och även på mig har han skapat nån form av kärlek. Han var alltid glad o kom farande som ett godståg (stor o stark) och ville busa som en liten hund😁. Han gick runt och vill alltid vara med. Jag vet också (och kan sätta i relation till min Jessicas ox) hur mycket han betytt för min ❤️vän o hennes familj. Så det gör ont och jag har tänkt mycket på en hund och dem i helgen..❤️😥❤️😥
På Lördagen var det först lite trädgårdsarbete sen fest i Kolsva. En kul och mycket trevlig dag o kväll med många skratt med skytte, bilåkning på en leråker,(eller hur man tar död på en BMW?), bilspel helstekt gris i en traktorskopa mm
Så söndagen blev en seg dag men soptippen fick ett besök o släpet ställdes in för vintern.🤘
Jag tycker själv att mina vågdalar blir färre o inte lika djupa men ibland händer nåt och man påminns om minnen och saknaden av mina änglar kommer. I morse hände nåt som slog mig hårdare än på länge. På morgontv:n pratade man om organdonation och det var inget speciellt. Men….
En av gästerna var läkare eller sköterska och började berätta om svårigheterna med donation. För att det skall funka att donera så måste personen som avlider behandlas på IVA så att organen är syresatta mm. När hon berättade om allt runt behandling, patientens beslut, anhörigas känslor mm kom ALLT tillbaka den sista natten med Albert 😥😥😥Fy fan.. Allt finns kvar…Det går inte förstå. Men till Er som är i liknande situation. Ni är inte konstiga och minnen sitter i för alltid ❤️❤️❤️
Vi kan bara lära oss att hantera dem.
Avslutningsvis ett minne från 1990. I lördags natt(eller i söndags) pratade vi om djur och jag nämner att jag fick en minigris när jag fyllde år. Den skänktes fort till ett mycket bättre hem än jag kunde erbjuda 😁
Och när jag idag fick se denna bild så borde hon nog hetat Pumba istället för Karin😁😁.
Ha en fin kväll.
Kram
oväntatunderbar 