Milla är med i drömmen ibland ❤️

Jag fick bara några veckor efter att Milla somnat frågan av en vän o kollega om hon ”tagit kontakt” och jag fattade nog inte frågan då.

Denna text skrev jag för tre år sen..

Alla säger man skall se framåt !
Jag vill se i backspegeln…(min ängel på bilden)
För ett år sen fick vi punktering på väg till Karolinska..
Det som var stökigt just då är inget mot nu..

Min erfarenhet detta år är att jag trodde i våras att jag kunde ”hantera” sorgen och saknaden efter milla ganska bra och såg framåt och gjorde saker…

Nu vet jag bättre..jag hade så fel !
Det är nog ensamheten som är min stora våg att komma över..
Ensamhet och sorg verkar ha nån Matematisk ekvation e *s=tillvaron, utan energi, total saknad minimal framtidstro ??
Jag gör saker men energin tar fort slut…

Självklart skall man säga,
Jag är fri att göra vad jag vill.
Jag kan åka vart jag vill..
Jag flytta vart jag vill
Jag kan köpa det jag har råd med..
Men….
Den jag vill göra det med är en ängel..

Nu har det gått tre år och man kan tycka att sorgearbetet borde vara klart? Men blir man det?

Jag kan inte säga att Milla ”tagit kontakt” eller visat sig men.. Hon är ibland med i drömmen, (inte Albert så ofta i drömmen ? ) och det är inte att jag minns tillbaka utan det kan vara med personer jag känner nu eller inte känner alls..

Det blir skumt att vakna och minnas att ex hon var med hos Erik o Vide o han berättar om korna vi hälsar på❤️(dock i fel bil?)

De har ju inte träffat henne 😧. Eller att hon är med och vi pratar om saker som sker nu. Ja vet, det kan låta feeeky.

Och jag tycker det kommer mer ju längre tiden går… Vet inte om det har med att Jessica är gravid så vi pratar o tänker mer på henne eller om det är så enkelt att det är ett sätt att hon alltid är en del av mig? ❤️För så är det ju..

Mina värderingar, referenser och livssyn är ju nåt vi byggt ihop. Sen har jag ju såklart fått fler insikter ensam som jag kanske hade undvikit men de har ju också lärt mig nåt..

Nu baljan och försöka få en kropp utan medicin(får ny imorgon) att bli lite mjuk så jag kan sova..

Kram o ha en trevlig kväll..

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s