Sen våren 2016 efter Milla lämnade oss så har jag flera gånger funderat på när min ängel slängde sin peruk från 2013? Jag hade aldrig hört att hon gjort det.
Det är nog det dyraste självklara köpet av ett hatobjekt jag nånsin gjort!
När Milla 2013 genomgick cellgiftsbehandlingen så berättade sköterskan vad som skulle ske med att tappa håret mm. Hon berättade att man kunde få en ”standardperuk” beställd men hon tyckte väl själv att de inte var så snygga. Men man kunde ju köpa själv också men då fick man ju åka till Stockholm och de kostade ca fem tusen. För mig var det inte ens fråga.. det var ju det absolut minsta jag kan göra. Även om det kändes konstigt.
Den var pass bra så var det väldigt få som reagerade, men det spelade ingen roll. Milla hatade den ändå! Den kliade och det går ju inte att förstå hur det är att tappa så mycket av sin identitet pga en behandling.
Idag har jag fortsatt städa garaget och då kom det fram en påse som var knuten… När jag öppnade så låg peruken o hennes bandanas där som hon använde här hemma.?
Först så tänkte jag bara slänga påsen men…. Det gick inte! Det är liksom som att en del av Milla kom tillbaka❤️ eller att en sista del blev kvar? Jätteskum känsla..Man ska nog inte drömma alla de som inte kan slänga allt efter sina kära.
Jag tror jag och Jessie måste prata om så vi är överens om att slänga…
Kram
oväntatunderbar 