För 50 år sen landade första människan på månen och min älskade Camilla föddes till jorden.
När min svärmor berättar om att efter att hon fött Milla så fick hon höra o se på tv att de landat på månen!
Två fantastiska händelser samma dag.❤️❤️❤️
Det kanske är därför jag sen länge varit sugen på en månfärd? Ja, suget blev ju inte mindre efter en lunch med Renata C i höstas då hon fick mig att fatta att det är ju tyngdlöst och då kan man klättra i berg på månen! Och det kan bli ett coolt event👍😁.
För 20 år sen firade vi Millas 30 års dag i trädgården hemma på Vasavägen. Milla gillade ju egentligen inte att stå i centrum. Hon var en person som brydde sig om andra…
Så jag har inga känslor för att hon missar sin fest. Jag vet inte heller om det är saknaden som så som är värst ? Visst saknar jag men det är ju egentligen en egoistisk tanke då det ju handlar om att jag vill ha hennes sällskap och det kan jag inte påverka så det är inget att lägga energi på (Millas ord). Jag kan bara uppskatta de minnen hon gett mig och sen fortsätta skaffa nya minnen(🍾Karins ord ifjol).
Jag är nog mest ledsen, arg och förbannad på att hon inte fick uppleva mer av livet. För det fortsätter ju❤️Att Jessica inte har kvar sin mamma, att hon aldrig fick va med på Jacobs student, , att hon inte fick se Ida cykla osv.
Vi hade en plan på att bli gamla tillsammans och det känns så orättvist att hon inte får vara med.
Och det ända jag kan göra är att sätta blommor på en grav och tacka för allt under 20 fantastiskta år.
Älskar dig för alltid ❤️❤️❤️❤️❤️
oväntatunderbar 