In the spring of 2017 I promized a friend to see A ”real movie” đ„đ„đ„ Today a saw it. So many feelings, so many tears. And â€ïžat The same time.
Jag har nu sett My sisters keeper/ Allt för min syster.
En film om att förĂ€ldrarna gör allt för sitt sjuka barn, syskonkĂ€rlek och hur det Ă€r att vĂ€nta in döden. Nu kanske dessa gĂ„tt lite lĂ„ngt men det Ă€r ju film. Och det var sĂ„ mycket jag kĂ€nde igenđąđąđą. Bara att se denna scen! För mig Ă€r det bara ombytta roller nĂ€r Jessica ligger bredvid Millaâ€ïž
Jag kĂ€nde igen sĂ„ mycket, cancerns nedbrytning, nĂ€r njurarna slutar fungera, vĂ„ra samtal, det jag inte vĂ„gade frĂ„ga eller det jag inte lyssnade pĂ„. Den dĂ€r natten dĂ„ jag inser att Min Ă€lskling inte orkade merđąjag visste nĂ€r Ambulansen Ă„kte sista gĂ„ngen att det var över… De föreslĂ„r i filmen att systern skall fĂ„ somna hemma. Jag tror inte Milla ville det? Och jag vet inte nu om jag fixat det? Ja, hade Albert gĂ„tt bort hemma hade jag tĂ€nt pĂ„ kĂ„ken eller sĂ„lt samma dag.
Hur mÄnga gÄnger vi undrat hur mycket Albert skulle behöva stÄ ut med? Vi gjorde allt vi kunde? Hur mycket vi Àn levde efter att han var 1/4 av familjen sÄ fanns kÀnslan dÀr att Jessica fick anpassa sig till vÄrt liv.
SĂ„klart har jag funderat mĂ„nga gĂ„nger pĂ„ hur vĂ„rt liv sett ut om Albert varit ”normalstörd” och vad hade han berĂ€ttat om han kunnat tala. Han kanske ocksĂ„ var redo pĂ„ nĂ„t vis.. Det gör ocksĂ„ sĂ„ jĂ€vla ont att jag/vi inte var pĂ„ plats nĂ€r det hĂ€nde. Ăven om vi Ă€ndĂ„ kanske var det nĂ€r sjĂ€len flyttadeâ€ïž
Denna mening Ă€r sĂ„ fin. Det viktiga var inte allt Jessica gjorde eller hade velat göra för Albert utan att hon hade en brorâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïž
I never thougt i would cry so much to a movie… But i did. â€ïžâ€ïžâ€ïž
ovÀntatunderbar 