Förlåt !😢

Förlåt ! 😢

Det har snart gått tre år sen mina kollegor, familj och vänner firade min 50 årsdag.

Jag vet att alla gjorde det för att jag skulle uppskatta det. Men…

Senast idag blev jag varse att det är ett minne som gör så ont. Jag vet också att Milla och alla gjorde det för mig och idag gick det upp för mig att jag också hjälpt till att betala mycket för en fest jag inte ville ha o inte kommer uppskatta på flera år. Jag kan bara beklaga o jag känner mig otacksam.

Så här skrev jag dagen efter på facebook.

Jag kände och skrev redan i mars att nåt firande av min 50 års dag fixar inte jag psykiskt.
När Abbe var som risigast i augusti blev ”osäkerheten” i vår framtid än mer påtaglig.
Och det har gjort mig än mer känslig, jag vet inte varför men ”fasaden” /skyddsbarriären eller vad man skall kalla den blir svårare och svårare att hålla uppe ju närmare bekant/vän det blir..

När jag fyllde på riktigt var det lugnt (ja, jag och boysen på jobbet hade AW ) så då kanske man kunde släppa detta med firande ?

Men man behöver inte vara hjärnkirurg för att märka att ”nåt” ändå skulle ske ??
I onsdags kände nog Jessica och Milla att det var tvungna att berätta att helgen var bokad i Örebro
Och att ”några” från jobbet och några nära vänner ändå ville göra nåt..
Att det var Johan (min chef sen 19 år) var ju givet så..
MEN Vad är det Ni inte fattar ??
Och jag lade ned tanken på att ev flyga ned och se lite fotboll.

Jag måste erkänna att jag sov rätt illa/ lite natten till Fredag..
Detta var sen min Fredag…
Vi åker ca 10 enligt order, vid rondellen i Arboga ser jag ett hav med röda jackor och inser att detta är inte bara ”nån” från jobbet.. Det är ju hela Eskilstuna-kontoret !!
Är detta bara början så ???
Här KRASCHAR min ”fasad” och tårarna sprutar ! Det var nog rätt nära att jag lagt om höger ut på motorvägen och laddat fullt mot Stockholm..
Vid Statoil har hela gänget anslutit och jag minns bara att Johan ber mig ta det lugnt, andas och åk till Gelleråsen Du hittar ! för vi skall ”leka lite”

Nånstans mellan Örebro och Karlskoga har jag väll fått tillbaka sansen och jag fick veta att det inte bara var Jag och utan några till skulle åka nåt ??
Dessutom ringer en kund så man kom tillbaka till verkligheten.

Framme vid banan händer nått jag själv fortfarande inte riktigt greppat..
Förutom kollegorna i Eskilstuna så dyker andra Rådek kollegor upp
Efter det kommer Nåke och halva Baker Tilly Örebro och då blev klart vem som var partyarrangör för kvällen, Bästa vännen sen 35 år An1 !
Och när jag trodde det var nog ser jag Sanna , Terje och alla grabbarna på Karlskogakontoret komma gående in i depån !

Samtidigt blev jag lite lugnare ?? Miljön kanske ?
Vi var nu alltså 20 personer som skulle ”leka lite” och hur många som tittade på har jag inte koll på men det kändes som ni var fler som stod ute och frös.

Jag vill här NU tacka ALLA för att Ni sätter av en Fredag för att jag skulle få leka..
Och Tack Johan, Ann1 och Eja för att Ni ”stängde” Baker Tilly Mellansverige för min skull.
Hur det gick ? Är det viktigt ?? Nej..
Det var många bra fighter och Jag hoppas ALLA hade lika kul som jag !
(förlåt Jörgen, du skall få nya kallingar).
Jag och Johan åkte i olika heat vilket nog var tur för Lennart var rädd om sina bilars framskärmar..

Efter detta for vi tillbaka till Örebro och Elite (så klart) och incheck i sviten var bokad för oss…

När vi kommer ner till restaurangen inser jag att ytterligare några av mina närmsta vänner anslutit..Kul såklart men känslosamt..
Trots att jag ibland fick ”känslofall” så hade jag en GRYMT kul kväll.
Och jag tror att det är första gången jag blivit utslängd av samma vakt tre gånger på en och samma kväll !
Först stängde vi festlokalen på hotellet sen Bishop och slutligen fick inte Sune & Roger sjunga i PA anläggningen på rummet 02:50 ???
Tobias hade ju hängt ut skylten STÖR EJ !

Jag och Camilla har inte nog med kramar för att tacka för en grym dag & kväll !

SANNINGEN var att jag aldrig någonsin haft så svårt att focusera på att köra bil (hobby sen 35 år) Det jag minns av andra heatet är att jag grät i hjälmen första 2-3 varven sen minns jag sista varvet.. Det var en dag där jag minns kanske 15-20% men jag försökte hålla god fasad för att jag visste att Camilla ville att jag skulle firas ? Så för mig var och är dagen för henne ! För jag visste att nästa gång 90% av de som skulle träffa hemne igen var på begravningen😢😢

Flera gånger under kvällen smet jag iväg till rummet och satte mig och bara grät ! (Och messade en vän) Samtidigt visste jag ju att alla gör det av kärlek till mig och Milla. Det kommer nog ta många år innan jag kommer kunna prata om den dagen utan att gråta..

Vi bodde på Hotel i Örebro (där vi bott säkert 20 gånger) och det blev sista gången med allt trevligt på nåt vis..

Det är för övrigt troligen den sista bilden på oss tillsammans..

Så jag är ledsen att jag inte kan uppskatra det, tanken var helt rätt men i den situationen jag befann mig var så är det fortfarande ett så jobbigt minne.

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s