Mina älskade ❤❤❤
Den 23:e Januari är en väldigt konstig dag i mitt liv.
1996 var det fyra månader sen jag träffade min älskade Camilla och jag hade börjat flytta in hos Milla o Jessie.
1998 Begravdes Roland (Millas pappa) och vi hade varit förlovade i en månad.
2003 föddes Albert
Tretton år senare så förlorade jag min ängel när dygnet precis börjat😣 Det är och kommer nog vara en känslosam dag i många år framåt. Men för mig är det också dagen före, dvs den 22:a som har extremt många minnen. Det var ju under den dagen allt tog slut skulle man kunna säga och vi sade jag älskar dig till varandra sista gången❤.
Nu har det gått två år och jag slits mellan minnet av Milla och faktunet att Albert skulle fyllt 15 imorgon och bägge är borta.
Idag har det ändå gått ganska bra, jag har varit i Örebro och lunchat med en underbar vän ❤❤❤och fikat med andra vänner. Jag har nog kommit lite framåt och jag kan se minnen som positiva.
Vi gifte oss ”hemligt” i vegas och den resan var en av våra bästa. Det är nåt som fortfarande präglar mig. När vi kom hem till Arlanda i onsdags morse mindes jag när vi kom hem i augusti år 2000 med ett leende.
Jag minns och gläds åt att vi hann med fyra resor 2014 och i februari 2015…
Det är massor jag skulle vilja gjort annorlunda men samtidigt är jag oerhört tacksam för de år vi fick tillsammans och den tid vi fick låna Albert. För det är så mycket mina änglar lärt mig om livet och hur ”det annorlunda” livet kan ge så mycket.
Framför allt hur mycket glädje en människa som har så många handikapp kan ge.
Det har jag alltid med mig och det gör att jag kan leva vidare på det sätt som jag tror att jag vill. Sen är det kanske inte alls på det sätt eller där jag är nu. Just nu har jag ingen aning. Jag vet bara att jag för alltid älskar mina änglar❤❤❤
De sista 22,5 åren har ändå varit oväntat underbara❤
Ta vara på livet.
oväntatunderbar 