För tvĂ„ Ă„r sen var jag och sĂ„g filmen om Ove, jag hade inte lĂ€st boken sĂ„ jag sĂ€tter mig o skall se en kul film o fĂ„r se en man som sitter vid sin frus grav o grĂ„ter. Min lĂ„g pĂ„ onkologen och hade en mĂ„nad kvarđą snart var det jag pĂ„ duken..
Milla ville i alla Är inte ha nÄgon grav. Men under den sista tiden var hon nog mer öppen med att vi fick bestÀmma. Jag lÀt Jessica bestÀmma hur vi skulle göra dÄ hon förhoppningsvis lever lÀngst, ( ja hÀnder nÄt henne blir det tvÄ kistor).
Jag mÄste erkÀnna att jag har aldrig förstÄtt meningen med en grav. Jag vill minnas de som de var nÀr de levde.
Och jag mĂ„r skit varje gĂ„ng jag Ă„ker hit. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ hit jag Ă„ker nĂ€r jag mĂ„r som sĂ€mst…
Det fĂ„r mig ofta att mĂ„ lite bĂ€ttre.. Det som ofta ocksĂ„ hĂ€nder Ă€r att jag fĂ„r ett mess frĂ„n min soul eller annan kĂ€r vĂ€n nĂ€r jag Ă€r dĂ€r.. Det Ă€r som att Milla o Abbe Ă€r med styr pĂ„ nĂ„t vis.â€
Kram â€
ovÀntatunderbar 